Topp 5 saker jag hatar

  

1. Internet som inte fungerar 

Hur kan en människa förväntas fungera när Internet inte gör det? Jag skulle vilja hävda att det inte är jag som är beroende av Internet utan att det är samhället och lite sanning ligger det kanske i det. Många av mina kurser är beroende av nätplattformer där all information läggs upp, utan Internet - inga studier. Finns inget som får mig att vilja slänga MacGonagall (datorn) i väggen så mycket som att behöva sitta och vänta i tre minuter på att en sida ska ladda innan jag ger upp, går och dränker mig i älven alternativt hetsäter choklad av stressen som Internetkrångel medför.

2. Sexism, cis-normen och antifeminister
Tycker den här punkten talar för sig själv.

3. "Har du mens eller?"
Genom att ställa frågan "Har du mens eller?" till en person underminerar du omedebart dennes känslor genom att påpeka att det de känner skulle vara mindre legitimt eftersom de har mens och därför endast reagerar som de gör på grund av detta. Du insinuerar att det personen känner inte är på riktigt.

4. När människor inte förstår att jag har rätt/vet bäst.
Ödmjukhet är inte min grej helt enkelt, men jag kan inte hjälpa att jag alltid har rätt.

5. När någon försöker säga åt mig vad jag ska göra.
Jag är en fri individ, fri att tänka hur jag vill och fri att fatta mina egna beslut. Försök inte säga åt mig hur jag borde göra, jag lyssnar inte. "Kör försiktigt? I helvete heller".

Statusuppdatering

Drunknar för närvarande i ett hav av tentaångest, håller mig flytande på ett par sockerchocker om dagen och vinkar febrilt med kurslitteraturen i hopp om att räddningsteamet ska hitta mig i tid. I bästa fall återkommer jag på andra sidan helgen, annars vetitusan...

New York 2013/14

På juldagen hoppade jag och en vän på en buss till Stockholm och påbörjade den långa resan till New York, staden som aldrig sover. Vi var mer trötta än exalterade när vi staplade in i lägenheten strax innan tolv på kvällen. Vi lade oss ned i en knarrande säng och det dröjde inte länge innan vi vaknade igen. Vid fyra på morgonen var vi pigga och glada. Framåt nio på morgonen begav vi oss ut i den okända staden, ned i den mörka tunnelbanan och landade så småningom på Times Square, stället med mer reklam än tv4.

Vi lyckades på något vänster navigera oss fram till de mer exklusiva butikerna och spenderade första dagen med att utforska staden både till fots och på buss. Det gick snabbt, det var kallt och vi visste inte vad vi pysslade med.

Efter de första staplande dagarna började vi känna att vi kanske kunde hitta dit vi ville, vi tog tunnebanan överallt och lyckades ta oss igenom folkmassor som inte var av denna värld. I Chinatown åt vi dumplings, i Soho köpte vi mest kläder och i Harlem shoppade vi outletskor.

På Broadway såg vi Big Fish och dagen efter beställde vi alldeles för mycket mat på IHOP. Räknade alla H&M vi passerade på Fifth avenue, det var minst fem. När det sedan blev dags för nyår begav vi oss in mot Times Square där vi gick från irländsk pub till nattklubb via en dragklubb och bowlinghall. Öppen bar på alla ställen och på morgonen tog vi en taxi hem igen, helt utan min mössa som låg kvar på något dansgolv i New York.

Jag har aldrig varit så trött som i staden som aldrig sover och jag har heller aldrig varit så pigg som i natt när jag äntligen skulle få sova i min egen säng. Det här har varit ett äventyr som inte går att beskriva på rätt sätt, det har varit en resa som inte kan liknas med något jag tidigare gjort och jag har aldrig firat nyår så mycket som jag gjort i år.

No place like home

Jag kommer hem till en tom lägenhet, inte en tillstymmelse till julpynt finns att se trots flera påminnelser från mitt håll. Jag skakar lätt av sömnbristen i kombination med sockerintag och stress men kan inte känna att jag bryr mig. Jag är hemma.

Om en liten stund ska jag bege mig in till stan för att träffa en vän. Vi ska planera inför resan till New York som sker om mindre än en vecka. Det känns helt sjukt och trots att jag bara kommer hinna träffa pojkvännen i några få dagar innan han beger sig till gnällbältet finns det inte mycket jag kan klaga på. Det kommer kanske bli en helt okej jul trots allt.

Minnen

Minns du när vi såg på månen tillsammans? Marken var fortfarande frusen, kall och hård. Det var några snöhögar kvar. De såg ensamma ut i den brungråa världen. Våren var fortfarande långt bort. Jag hade satt mig ned på trottoaren.

Minns du jackan som hängde i hallen fram till att jag flyttade till Majelden? Den svarta jackan. Det var den jackan jag hade på mig. Det låg en kazoo i fickan just den här kvällen. Det var längesedan nu. Vi hade gått upp till ekarna.

Jag visste att det skulle vara fullmåne, berättade att jag skulle gå ut. Du följde med mig. Med din beiga mockajacka och en cigarett i handen följde du med mig. Jag satte mig ned på trottoaren. Du stod en bit bakom.

Minns du hur kallt det var? Minns du hur gruset knastrade under skorna när vi gick? Minns du att vi talade om himlen, galaxer och stjärnorna? Minns du?

Du stod bakom mig. Jag satt på trottoaren. Minns du?

En gång i tiden mindes du men i verkligheten finns du inte längre. I verkligheten finns du inte längre och därför kan du inte heller minnas. Mina minnen har tappat sina meningsfränder. När jag dör kommer allt det här glömmas bort.

Kajsas lista över superbra superserier

Jag har sett en hel del serier i mitt liv, testat det mesta och som den goda människa jag är tänker jag nu dela med mig av ett axplock utav mina bästa serier. Varsågoda!

Dead Like Me är utan tvekan en utav mina favoritserier. Den handlar om 18-åriga Georgia Lass som vid sin något komiska död råkar fylla upp en kvot som gör att hon stannar på jorden och blir en lieman. Mörk, underbar humor.

Veronica Mars hoppas jag inte behöver någon direkt presentation. Detektiven som löser alla fall och har en hund som heter Backup. Ska dessutom bli film (!) vilket är mer än underbart. Synd att det inte blev fler säsonger av själva serien bara.

Black Books. Den som inte tycker att den här serien är rolig förtjänar inte på något sätt min respekt. Såg den första gången när den gick på SVT för hundra år sedan, och har sett om den flera gånger. En helt fantastiskt skruvad serie om Bernard, Fran och Manny.

Muggar

Alla mina pennor ligger åt samma håll i pennskrinet, böckerna i bokhyllan sorteras efter färg och storlek, mina temuggar har en egen hylla i köksskåpet, likaså chokladmuggarna. Kaffemuggarna står i ett annat skåp, så att ingen kan ta fel utifall vi behöver bjuda på kaffe. I hallen hänger jackorna åt samma håll, samma sak gäller klänningarna i garderoben. Saker ska sorteras, stoppas undan och helst inte synas. Sedlarna i plånboken ska ligga åt rätt håll och i storleksordning. I kylen ska det finnas en frukosthylla med perfekt slätt och smulfritt Bregott

Jag har mina nojor och rutiner, det har vi alla. Det jag egentligen vill komma fram till är mina mest utvecklade fix ideér, nämligen de kring muggar. Jag har ungefär en miljard olika muggar, alla är olika och alla fyller olika funktioner. Det kanske säger sig självt att större delen av alla mina muggar är temuggar, eventuella kaffemuggar finns endast med i samlingen för att möjliga gäster ska kunna bjudas på kaffe.

Hur som helst, mina temuggar är också sorterade i mitt mentala muggarkiv. Det finns frukostmuggar och kvällmuggar. Muggarna jag dricker ur på morgonen är tunnare och något mindre än de jag använder på kvällen. På kvällen ska det hinkas te, på morgonen behöver teet kunna svalna fort för att jag ska kunna dricka upp det snabbt. Sedan finns det muggar som känns bättre att dricka ur om jag är ledsen, en del passar bra när jag har saker att göra och så vidare. Är jag ensam om att ha en sådan här besatthet av temuggars funktion? Finns det fler där ute? Behöver jag hjälp?

Hemligt P.S.

Må den som vågar

dricka kaffe ur mina

temuggar gå en ond bråd

död till mötes.