Det är nyår och årskrönikor, sammanfattningar, listor och förhoppningar regnar tätt. Det gågna året ska sammanställas och utvärderas medan det nya året ska skissas upp och bli bäst hittils. Vi ska bli smartare, friskare och fatta bättre beslut. Vi ska inte handla lika mycket och inte slänga lika mycket mat. Vi ska sluta röka, börja träna och äta bättre. Vi ska bli en uppdaterad version av oss själva, lite finare, lite bättre.
Alla är överdådigt positiva och tror att allt kommer bli nytt och spännande bara för att en liten siffra byts ut i årtalet. Som om det vore ett mirakel. Vad får människor att tro att i morgon kommer vara annorlunda? Att vi helt plötsligt skulle vakna tidigt och ta en joggingrunda innan vi slänger ihop en enkel frukostbuffé som avnjuts när vi noggrant läser tidningen samtidigt som vi lyssnar på nyheterna och lär oss jonglera med fötterna. Varför skulle ett årsskifte leda till att vi helt plötsligt har kontroll?
Är det tillåtet att vara pessimist på nyår? Är det tillåtet och uttrycka sin oro för ekonomin, hälsan och framtiden? Varför svarar aldrig någon på frågan "Hur blir 2012?" med "Njae, det blir nog ett riktigt pissigt år. Mycket att göra och ekonomin är ju som den är, en mår ju inte så bra heller och vet inte om en orkar göra något åt problemet".
Nyår är som ett missbruk av inbillad självförbättring, ett frosseri i förväntingar och ett hav av positiv inställning som upprepas varje år. En tradition helt enkelt. Det är tradition att drömma om ett bättre jag, om ett bättre år och ett bättre liv. Det är tradition att tro på sina nyårlöften, att se det kommande året som det bästa hittils och att saker alltid ska bli större, bättre och vackrare. Det kanske är det som är problemet, det är en tradition och en tradition förändras inte så varför skulle vi förändras genom en tradition?
