Minnen

Minns du när vi såg på månen tillsammans? Marken var fortfarande frusen, kall och hård. Det var några snöhögar kvar. De såg ensamma ut i den brungråa världen. Våren var fortfarande långt bort. Jag hade satt mig ned på trottoaren.

Minns du jackan som hängde i hallen fram till att jag flyttade till Majelden? Den svarta jackan. Det var den jackan jag hade på mig. Det låg en kazoo i fickan just den här kvällen. Det var längesedan nu. Vi hade gått upp till ekarna.

Jag visste att det skulle vara fullmåne, berättade att jag skulle gå ut. Du följde med mig. Med din beiga mockajacka och en cigarett i handen följde du med mig. Jag satte mig ned på trottoaren. Du stod en bit bakom.

Minns du hur kallt det var? Minns du hur gruset knastrade under skorna när vi gick? Minns du att vi talade om himlen, galaxer och stjärnorna? Minns du?

Du stod bakom mig. Jag satt på trottoaren. Minns du?

En gång i tiden mindes du men i verkligheten finns du inte längre. I verkligheten finns du inte längre och därför kan du inte heller minnas. Mina minnen har tappat sina meningsfränder. När jag dör kommer allt det här glömmas bort.