fredag, augusti 24, 2012

Och när din sjukdom tagit dig ska jag ge någon gata ditt namn

"2012-08-19 

Jag tror att jag börjar må lite bättre. Inte bra, men bättre. Idag slog det mig vad det var som hade varit så svårt, vad det var som störde mig. Vad som var fel. Jag är inte orolig. Det finns ingen inre panik och inte heller någon ångest som sakta äter upp mig inifrån. Jag går inte längre och väntar på en dödsdom. Jag är inte längre livrädd för att något skulle hända min syster. 

Det har redan hänt. Hon finns inte längre. Allt är för sent. Det finns inget jag kan göra. Allt jag var orolig för har hänt. Det enda jag kan göra nu är att ge upp. Det är dags att sluta slåss. Slaget är förlorat och det som är kvar att göra är att läka sår och försöka bygga upp något i ruinerna. Inse att det är över. Fienden har vunnit och det finns inget jag kan göra för att förändra saker. Ingenting. Det är över nu."

Dagboksanteckningar och insikter. Insikten om att det är inte bara min syster som har försvunnit. Oron och stressen är borta. Ingen mer sjukdom, men inte heller någon mer syster. Är det priset som måste betalas för att kunna slappna av? I såna fall är det inte värt det. Inte för en sekund.

söndag, augusti 05, 2012

Bagels

För länge sedan gjorde jag bagels. Bagels
Allt började med ihopmonterandet av en deg. Bagels
En deg som jäste och jäste. Bagels
Som blev till runda hjul som jäste och jäste. Bagels
Som fick koka och koka. Bagels
De penslades, fröades och gräddades. Bagels
Till slut fick vi också äta dem. Med cream cheese och rökt lax. Inte dåligt va?