No place like home

Jag kommer hem till en tom lägenhet, inte en tillstymmelse till julpynt finns att se trots flera påminnelser från mitt håll. Jag skakar lätt av sömnbristen i kombination med sockerintag och stress men kan inte känna att jag bryr mig. Jag är hemma.

Om en liten stund ska jag bege mig in till stan för att träffa en vän. Vi ska planera inför resan till New York som sker om mindre än en vecka. Det känns helt sjukt och trots att jag bara kommer hinna träffa pojkvännen i några få dagar innan han beger sig till gnällbältet finns det inte mycket jag kan klaga på. Det kommer kanske bli en helt okej jul trots allt.