Linköping

Bestämde mig mitt i tentaskrivande och allmän panik för att åka till Linköping. I samma ögonblick bestämde jag mig även för att strunta i att berätta för pojkvännen att jag faktiskt skulle komma på besök, jag tänkte att det kunde vara kul. Kände mig hipser deluxe när jag satt på Starbucks och korrekturläste min tenta i väntan på tåget.

Självklart får jag skylla mig själv nu när pojkvännen inte har laddat upp med julmust, glass och manglade sängkläder till min ankomst. Självklart får jag också skylla mig själv när jag ser honom cykla förbi till affären när jag står utanför lägenheten och väntar, utan nyckel. Det gick i alla fall bra till slut och jag fick god mat.

Eftersom jag inte tog med mig min padda ned hit hade jag ingen aning om vad jag skulle göra när jag vaknade. Med en Nokia-telefon går det inte surfa runt på Internet och spela lite Whale Trail i väntan på att inspirationen att gå upp kommer krypandes. Istället låg jag där i sängen, apatisk och sorglig, och kände mig lika förvirrad som en isbjörn på solsemester. Till råga på allt hade jag vaknat flera gånger för att i princip lyfta på huvudet och sedan attacksova en stund till.