Det är alltid roligt att komma hem till Linköping, och även fast jag bara bott i Umeå i några månader har jag redan kunna identifiera en del traditioner som måste uppehållas när jag kommer till stan. Först och främst måste jag köpa ett rör Pringles, de där chipsen som pojkvännen tycker är hemskt äckliga men som är de enda chipsen jag älskar villkorslöst. Sour cream and onion måste det vara också, absolut ingen annan smak.
Varje morgon äter jag rostat bröd. Jag är egentligen inget stort fan utav rostbröd men när jag kommer hem ska det finnas och pålägget får mer än gärna vara någon slags onyttig hasselnötskräm, men ost går också bra. Det ska också drickas finjuice. Ingen Bravo eller God morgon, dyrt och fint ska det vara.
En kväll ska det ätas pizza. Till pizzan ska ett avsnitt av Adventure Time rulla på TV'n. Hallonsoda serveras till pizzan. Helst ska vi kolla på film en kväll också, någon rolig. Till filmen serveras tidigare inhandlade Pringles, om det finns några kvar, och kopiösa mängder popcorn.
Inser nu att alla mina hemmetraditioner involverar ätande. Det är verkligen någon slags mirakel att jag inte är tjock. Hela mitt liv har visserligen handlat om mat, så det kanske inte är så konstigt att jag har skapat mig ett skevt förhållande till mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar