Pliktbullar och kitschiga svampar

Det fanns aldrig någon som kunde glömma din födelsedag, 2a mars. En tid som man aldrig kunde veta i förväg om det skulle vara vinter eller vår. Idag skulle du ha blivit 29 år. Om saker hade varit som de borde hade vi bakat en prinsesstårta med obscena mängder marsipan och grädde, kanske i form av en svamp den här gången.

Runt fyra hade folk börjat trilla in för att få ta del av tårtan och ge bort lite presenter. Pappa hade tagit med sig pliktbullar som han bakat dagen innan. En tradition är trots allt en tradition och utan pliktbulle blir det ingen tårta. Det hade bjudits på kaffe, te och cola. En blygsam men ändå fin skara presenter hade du fått från oss också, mest kitschiga prylar och böcker men kanske även någon praktisk mugg eller en tesil.

Från mig hade du antagligen fått något totalt meningslöst och nördigt, men fint. Det var aldrig svårt att köpa presenter till dig. Du hade antagligen dragit något skämt om hur stenålders du är och vi hade troligtvis börjat prata om Uardaakademiens ordbok och dragit en och annan ordvits. När det började bli kväll hade vi ätit kyckling och citronrisotto innan vi rört oss in till vardagsrummet för att se på reklam-TV och buffa undan katterna som tagit de bästa platserna i soffan. Det hade varit en fin dag.

Du kommer aldrig bli äldre än 27, du är för evigt ung och har lämnat oss att själva reda ut våra liv. Jag läste en kommentar du skrivit i din blogg om att om någon skulle skriva några minnesord till din begravning skulle det vara din syster. Jag alltså. Det finns inget finare eller mer hjärtkrossande att hitta ord av uppskattning som du lämnat efter dig. Ord som jag för två är sedan inte förstod hur mycket uppskattning det dolde sig bakom.

Jag tror inte att du någonsin förstod den effekt du hade på människor du träffade. Att en så liten människa kan lämna så stora spår efter sig är otroligt, att du aldrig kommer få veta hur viktig du var för oss, för mig, är en sorg jag måste bära med mig resten av livet. Det kommer inte gå en dag där jag inte ser dig framför mig, fastfrusen i ett tomrum bortom verklighet. Det kommer inte gå en dag där jag inte stannar upp och tänker att allt är så förjävla orättvist, inte en dag då jag inte undrar vem du hade varit idag.

Grattis på födelsedagen Sara, jag saknar dig.