Tvåtusentolv, ett förjävla år. Skönt att det snart är över, så fruktansvärt skönt. Aldrig igen ska jag behöva uppleva något liknande. Aldrig. Jag kan inte säga att jag ser fram emot nästa år. Det är så förbannat ensamt nu. Framtiden känns minst lika ensam.
Jag kommer aldrig lägga 2012 bakom mig. Det kommer vara året jag minns. Ständigt närvarande, alltid lika verkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar