torsdag, december 10, 2015

Nobelbanketten

Nobelbanketten rullar på tv:n precis som varje år den här dagen. Precis som varje år krånglar internet när det är dags för kultureliten att prata om kronjuvelerna, de där fina, dyra smyckena som är reserverade för kungligheter. 

Det var aldrig meningen att det skulle bli en tradition att kolla på Nobelbanketten, men det verkar ha blivit så. Tanken på att inte ha det rullandes på tv:n kan liknas vid att överge julen, något som jag aldrig skulle göra. Det är konstigt ändå, att nya traditioner kan etableras, och att de kan etableras helt utan andra människor. Sällan är det någon annan än jag som ser på det här.

Varje år är det samma sak som är lika roligt, juvelerna. Det finns ingen egentlig anledning till det. Jag är inte så förtjust i smycken själv, men tanken på att så många utav de smycken som är där har sett likadana ut så länge får det att kännas som att det blir en ögonblicksbild från historien. Eb ögonblicksbild från de rika, från överflödet och orättvisorna.

Nu sjunger Seinabo Sey och det är dags att lägga ned skrivandet och bara lyssna.